Jag har suttit och klippt ihop lite bilder på min Asterix som gick bort i söndags. Det känns så jäkla tomt utan han.
Ingen mer Asterix som kraffsar på dörren eller försöker pipa fast han nästan inte kunde. Eller kommer och lägger sig bredvid en eller sitter och väntar så snällt på mat. Och aldrig någon mer Asterix som kommer springandes när man kommer hem på kvällen. Det känns så himla tråkigt och tragiskt det som hände. Bara från ena stunden till den andra.

Det är svårt att sluta tänka på han eftersom allt gick så snabbt, man var inte förberedd alls. Så det känns fortfarande som han ska komma snart och vill ha mat eller gå ut. Han har det då iallafall bättre nu än vad han hade i söndags. Sov gott Asta ♥